| |
|
Det ska rakas i tid
(Den här texten har tidigare publicerats på
föräldraNätet den 2000-06-11)
En vacker kropp, vad är det? Fråga din dotter så får du se vad hon svarar.
Det vill till att vuxna män hänger med i utvecklingen nu, för nästa sommar har
alla fjortonåringar stringtrosor och rakade sköten.
Att modet växlar vet alla, och att de unga tycker att deras föräldrars stil är
på utdöende är inte heller något nytt eller anmärkningsvärt. Skönhetsidealen
förändras också. Idag vill alla småtjejer vara smala, hårlösa och snygga.
Trots att jag vet det fick jag en chock när jag gick på bio med min tioåring och
såg en svensk familjekomedi. Vid ett tillfälle i filmen sträckte en kvinnlig
skådespelare upp sina armar i luften, vilket utlöste en reaktion av fasa i den
kvinnliga delen av publiken - ett samfällt ångeststön hördes från tjejerna i
mörkret. Hon hade nämligen hår under armarna!
Jag tittade på min dotter för att se hur hon reagerade. Jag, som är kvinnan i
vår familj, rakar mig inte under armarna. Skulle hon ta in publikens äckel och
betrakta mig som ett monster (visserligen hade skådisen en ganska rejäl buske
jämfört med mina fjun, men i alla fall)? Nu hade hon ju fått en tydlig
demonstration av att Hår Inte Passar Sig.
Lyckligtvis verkade hon inte särskilt berörd. Men på mig gjorde händelsen ett
starkt intryck. Jag hade inte fattat att det faktiskt hade gått så långt, trots
att jag läst i kvällspressen att Julia Roberts gjorde stor skandal i Cannes när
hon vinkade i ärmlös klänning utan att ha rakat sig först.
Det är beklämmande, tycker jag, att så många, så unga människor har köpt bilden
av den ideala, fläckfria, luktfria människan. Fina flickor har inget fett, ingen
svett, inget hår på olämpliga ställen och deras mens är sval och blå som i
tv-reklamen. Eller så har de ingen mens alls, för de har ätit en jätterolig
medicin som gör att man slipper byta mensskydd så att man inte missar någonting
jätteviktigt eller måste tacka nej till sex. Det blir svårare och svårare att
vara en vanlig människa, med alla de vanliga utsöndringar och kroppsfunktioner
som alla vanliga människor har, men som ingen för guds skull vill låtsas om.
För trots allt är det ju så att alla har en kropp. Man är född med den, helt
enkelt. Den finns där, dag och natt, hela livet ut. I bästa fall tänker man inte
så mycket på den. I sämsta fall bekämpar man den, äcklas av den.
Hur vill du att din dotter ska betrakta sin kropp? Med ömhet och respekt? Med
äckel och förakt?
Många är mammorna som bantar jämt, eller jämt känner att de borde banta. Få
svenska tjejer verkar trivas med sina kroppar om de inte är supersmala eller
superatletiska - samtidigt kryper viktnojorna längre och längre ner i åldrarna
bland barnen. I min dotters skola finns det flickor som väger sig efter varje
lunch.
Mönstret känns igen. Inte är det första gången i historien som kvinnorna
försöker betvinga sina kroppar. Kanske kommer det en revolution mot de rådande
idealen om några år, med behåbränningar, cyclo-f-bål och Lurv Pride Parade.
Själv vill jag inte säga vad som är rätt eller fel, när det gäller vuxna
kvinnor. Alla är fria att göra som de vill - för vi är väl fria? På Snack förs
en ständigt pågående diskussion om kvinnokroppen - om huruvida hår är okej eller
äckligt, om bantning och om dåligt självförtroende.
Men vem är det som avgör vad som är vackert och rätt? Om man betänker den summa
som företagen lägger ner varje år på att få svenska kvinnor att sminka sig,
banta eller raka benen - en dryg miljard kronor för reklam, enligt
Sverigebarometern - så faller en skugga över valfriheten vi tror oss ha. Inte
heller kan valet anses vara fritt om de som väljer att inte sminka sig, banta
eller raka benen utmålas som konstiga eller udda. Idag är det nämligen inte de
ställföreträdande feministerna som bränner sina behåar. Nej minsann, de är så
avancerade så att de BÅDE kan sitta i en tv-studio och bekämpa kvinnoförtrycket
och SAMTIDIGT ha silikon i brösten, för det är de VÄRDA.
Men det kanske är att ta i att tala om kvinnoförtryck i de här sammanhangen.
Inte i den bemärkelsen att män skulle vilja förtrycka kvinnor genom att få dem
att känna sig otillräckliga utan dyra kroppsförändringsprodukter. I så fall är
det lika mycket kvinnorna själva som förtrycker.
Okej. Nästa chock kom när jag förstod att många flickor redan från nioårsåldern
använder stringtrosor. Att det finns stringtrosor på barnavdelningen på Hennes &
Mauritz, och nästan alla andra klädkedjors butiker. Småtjejerna tycker att de är
fina. Inte nog med det - många fjorton-femtonåringar som använder stringtrosor
rakar sina sköten, för att inte drabbas av Framstickande Hår.
När denna insikt drabbade mig var jag tvungen att fråga min kompis som själv har
tonårsdöttrar och som har diskuterat mycket med sina flickor om smink, kortkorta
kjolar, platåskor och annat som är inne idag.
Min kompis tar det hela med ro. "De måste få leva ut det här, så är det bara",
säger hon. "De vill ju vara fina, vara som vuxna. Som allting de ser på MTV och
i reklamen. Och de gör det inte för killarna, de gör det för varandra. Om de
bara får hålla på så här medan de är i den känsliga åldern där man måste likna
alla andra, så går det över sen, det är jag säker på. De vet ju vad jag tycker,
vad jag står för. När de är sjutton eller så och börjar våga vara sig själva så
kommer de att välja klokt."
Jag tror inte heller att tioåringar förknippar stringtrosor, smink, högklackat
och rakat med sexighet. De tycker fortfarande att sex är snuskigt och vill inte
att killarna ska få se deras rumpor för allt smör i Småland. Och även de
fjorton-femtonåriga tjejer jag känner har en mycket feministisk inställning, de
läser Darling hellre än Veckorevyn och vet vad de vill, och när de vill det. Det
stämmer säkert att de pyntar sig mer för att imponera på, och likna, varandra,
inte för att göra killar upphetsade.
Men fattar killarna det? Är det ingen risk med att låta en trettonåring gå på
badstranden med stringtrosor, eller låta en femtonåring gå på fest sminkad och
klädd som - ursäkta, men för att vara uppriktig - ett fnask?
"Nej", säger min kompis, "jag tror att du har fel där. Jag tror inte att det är
någon fara i vår kultur. Våra män vet om det här, de fattar vad det går ut på,
de har väl egna döttrar eller småsystrar."
Jag undrar jag. Och inte för att det borde spela någon roll. Våra barn borde
kunna klä sig hur de vill, eller för all del gå nakna på stan utan att behöva
bli antastade för det.
Det borde finnas utrymme för unga flickor och pojkar att utforska sin
sexualitet, eller välja att vänta, att testa vuxenskorna eller låta bli så som
det passar just dem själva. Men så tror jag tyvärr inte att det fungerar idag.
Därför är det dags att vi börjar diskutera de här frågorna, både med varandra
och med våra barn. Och jag tror att det är av största vikt att både kvinnor och
män deltar i diskussionerna.
Hur ska vi bemöta våra döttrars önskningar om att passa in, att vara lika
häftiga eller fina som alla andra? Vilka gränser ska vi sätta? Hur känner
män inför kvinnors stränga kroppsideal? Om du har döttrar - pratar du någonsin
med dem om deras kroppar, eller känner du att det är tabu?
Har mamman och pappan lika mycket ansvar för att döttrarna ska växa upp utan
komplex för sina kroppar?
Hur ska vi lära våra söner att tolka flickornas signaler på rätt sätt?
Tror du att du kan uppfostra (eller att du har uppfostrat) dina döttrar så att
de själva kan sätta gränser för vad andra får göra med deras kroppar?
Hur kan vi låta våra barn testa sig fram till vuxenlivet i en trygg atmosfär?
PS Ett tips till de unga som drömmer om att bli skräckfilmsregissörer: Satsa på
hår eller lukt. "Bikinilinjen", "Benhårens återkomst" eller kanske "Utan deo i
två dagar" kan bli riktiga kassaklirrare.
Blev du arg eller glad av att läsa det här?
Skriv gärna till mig på adressen
anna.toss@contigo.se! Jag publicerar svaren då och då, så skriv gärna under
med signatur om du vill vara anonym.
Svar från omvärlden
... och här är några av svaren (delvis kortade):
Jag tycker att dom frågorna du ställer känns jätteviktiga
- och svåra. Själv är jag mamma till två pojkar på 4 och 8. Min 8-åring har
redan kommenterat min kropp vid flera tillfällen - att det inte är fint med såna
"skrynkliga" lår (celluliter) som mina, att det är fult när det sticker fram hår
när jag har baddräkt och har glömt raka mig. Att han redan som 8-åring lägger
märke till dom här sakerna tycker jag är helt otroligt. Redan här verkar ju
bilden av vad som är vackert och hur man bör se ut ha satt sig.
Sandra
Så glad jag blir när jag inte är ensam i min oro. Jag tror nämligen inte som din
väninna att inte är någon fara när småflickorna ser ut som sexbomber. Möjligen
att våra män, vuxna och med lite distans till sina lustar, kan titta på
flickornas avslöjande stjärtar och småle, men tonårspojkarna!! Vilken
frustration! Jag vet att många killar i säg 14-årsåldern är nästan oförmögna att
hänga med i skolan om man kan skönja frökens behå etc. - de tänker ju på sex
nästan jämt! Och alla män och pojkar har inte döttrar eller småsystrar - för
många är det kvinnliga totalt främmande.
Karin
Min dotter är bara drygt två år, men jag funderar mycket
på utseendefixeringen, kanske särskilt för att jag aldrig varit särskilt fixerad
själv, och först i vuxen ålder upptäckt hur otroligt många människor som har ett
så komplicerat förhållande till sin kropp.
Det känns som om jag själv är "vaccinerad" - oavsett om jag blir nojig över mitt
utseende ibland numera, så har jag fått växa upp utan stress, och hunnit skaffa
mig en identitet som ju är så mycket viktigare än utseendet. Men jag betvivlar
att det kommer att vara lika enkelt för min dotter.
Din kompis verkar ha en avspänd attityd - låt dom agera ut det - och jag tror
att det kan fungera bra, men bara om man samtidigt som vuxen är väldigt tydlig
med att man inte delar dom ytliga och osäkra känslor som finns bakom
kroppsfixeringen. Då tror jag också att ungdomar i sena tonåren "kommer
tillbaka" till en avspänd inställning.
Jag tror att vi kvinnor måste börja, och att vi spelar en större roll i att
förändra utseendehysterin än vad män gör. Män hakar på den kvinnobild som
kvinnor serverar, och särskilt yngre män tror jag har svårt att se igenom alla
roller som kvinnor spelar. Växer man upp med rakade tjejer med stringtrosor så
tror man att det är så kvinnor ser ut, men jag tror inte att män skulle tända
mindre på kvinnor med hår och "osexiga" kläder, om det var den gängse
kvinnobilden. Kvinnlighet, manlighet och sexualitet finns ändå, och handlar om
helt andra saker. Dagens utseendefixering handlar mer om brist på andlighet,
mognad och en stress som leder till kontrollbehov tror jag. Och där tror jag att
vi kvinnor driver utvecklingen och männen hänger på. Alltså kan vi också
förändra rollerna, om vi vågar se oss själva som människor i första hand.
Maria Ekendahl
Du tar upp sådant som jag ständigt diskuterar med min kompis och med mina
döttrar. De två äldsta är 22 och 20 och har klarat sig bra genom sin uppväxt.
Båda vägrar string och en av dem har slutat raka sig under armarna. Jag är mer
orolig för mina små barn, en kille som är sju och ett halvt och en lite tjej som
är sex. Än så länge har jag kunnat distrahera bort dem från teven när exempelvis
Småstjärnorna sänds. Ett program som jag tycker är riktigt hemskt. Visst förstår
jag att ungar älskar att klä ut sig och låtsas att de är sina idoler men det gör
mig beklämd att se dessa ljuvliga ungar inklämda i tajta fodral och med smink
upp över öronen.
Och de här hemska platåskorna...Varför ska inte tjejer få ha skor så att de kan
spring och hoppa som killarna? Modeindustrin och barnklädesindustrin har ett
stort ansvar, tycker jag.
Lotta Thorsen
Det som är så snurrigt är ju dessutom att vi som är vuxna
helst ska ha barnmode, typ underkläder med Nalle Puh. Det är sjukt det med.
Christina
Jag håller med både dig och din väninna och känner väl igen problematiken i din
krönika. Jag vågar inte ens hänga ut min 14-årings trosor på torkvindan.
Grannarna kunde tro att vi driver bordell! Underklädsmodet är förfärligt och
vissa andra inslag i modet påminner också mest om sådant som bara hamnluder hade
på sig när jag var ung. Men som din väninna säger, det går nog över, det hör
till åldern. 14-åringen är annars mycket snäll och fridfull, bakar och lagar
mat, umgås med sin kille och sina kompisar. Att ge stöd och avgränsa de värsta
avarterna är väl ens roll som tonårsförälder. Jag säger t.ex. bestämt nej till
tatueringar!
Tonårsmamma
Jag skulle inte vilja säga att jag håller med dig riktigt
om allt. Jag är väldigt medveten om mitt eget värde som kvinna /tjej men jag
rakar mej under armarna OCH har silikonbröst, men kalla mig inte för nåt annat
än väldigt feministisk för då blir jag sur. Att jag rakar mig under armarna och
på benen beror på att det faktiskt inte är speciellt snyggt med tofsar som
sticker ut under linnena på sommaren.
Däremot skulle jag aldrig köpa stringtrosor till min tioåring för hon behöver
inte bara tajta brallor än, men när hon börjar bära tajta brallor får hon också
använda stringtrosor om hon vill. Men jag kommer inte att tycka att hon ser ut
som ett fnask för vad gjorde man själv i den åldern? Herregud man såg ju ut som
hej kom och hjälp mej, men inte en jävel brydde sig. Så aldrig att jag kan klaga
på min dotters utseende om det bara galler kläder och smink - eller pratar vi
piercing här, för det går jag inte med på.
Jenny
Jag har tre döttrar, 14, 12 och 7 år gamla. Med de två äldsta har jag pratat och
pratar fortfarande om allt som gäller kropp, sex m.m. Har lärt dem att vara
stolta över sina kroppar, och över att de är tjejer. Har de problem eller frågor
så kommer de till mig. Med sin pappa pratar de inte om sådanthär. Det faller sig
naturligare att prata med mig. Tjejer emellan.
De två äldsta har aldig varit utseendefixerade. Är båda nöjda med hur de ser ut.
I sjuåringens klass pratas det redan om vem som är snyggast osv. När det gäller
kläder vill hon gärna ha sådant som är snyggt, enligt henne då genomskinligt,
tajta kläder, korta tröjor, glittrigt, bh-topp. Detta tycker jag är små
vuxenkläder, vilket jag talar om för henne, och jag vägrar köpa det. Hon blir
sur över det och ska inga kläder ha. Men accepterar till sist eftersom hon vet
att det blir som jag sagt. Hade ingen aning om att det fanns stringtrosor till
barn! Frågade 14- och 12-åringen om de skull vilja ha det, men de sa; Aldrig!
Tror inte jag skulle köpa det till dem heller. Även om jag själv har det ibland.
Astrid
Jag har själv 4 döttrar mellan 7 och 1 år, och jag har
funderat mycket på det här med kläder. Jag kan inte med bästa vilja i världen
förstå varför småflickor måste klä sig som tonåringar.
Min äldsta var på dans på ett fritids i vintras och jag blev nästan chockad när
jag såg vad andra 6-7 åringar hade på sig. Små korta kjolar, genomskinliga
blusar med liten top under som visade halva magen osv. Jag tyckte de såg ut som
små slampor och jag förstår inte att deras föräldrar tillåter det. Min flicka
hade på sig en lång vinterkjol och en glittrig top som gick till höften. Hon
tyckte hon var jättefin.
När hon går i skolan ska hon ha vanliga byxor och en tröja för det är meningen
hon ska kunna leka fritt, men jag har sett flera av hennes klasskamrater i
platåskor och snäva kjolar och toppar i skolan. Det borde inte finnas sådana
kläder till barn.
När man ser utbudet i kataloger och affärer blir man förfärad. Vi måste
ifrågasätta både i affärer och till de föräldrar vars barn får klä sig på det
sättet. Sätta upp någon slags "klädkod" i alla fall till de minsta i skolan.
Kanske rent av hela skoltiden. Jag tänker inte stillatigande acceptera det utan
försöka kämpa med näbbar och klor.
Christina Hedström
Mamma B: Nej, det är inte ofarligt att släppa ut 13-åringen på stranden i
stringbikini eller 15-åringen till fest klädd som ett fnask. Det finns
fortfarande alldeles för många män/pojkar som missuppfattar detta som en
inbjudan.
Beträffande rakning och deodoranter måste det vara upp till var och en, kvinna
eller man, att välja. Man gör det man trivs med själv inte vad omgivningen
kräver. Detta har jag lyckats lära mina döttrar. Två av dem har bett mig skriva
till Dig. Vi rakar oss under armarna för vi tycker det är lättare att hålla rent
då. Beträffande benen är det en smaksak: Tycker jag att det är kul att titta på
mina håriga ben? Om jag tycker det är fult så tror jag att jag har rätt och
rakar.
Dotter L, 18: Jag tycker att modeskaparna fördärvar barnen. Barn ska klä
sig bekvämt och smakfullt och definitivt inte utmanande. BRÄNN STRINGTROSORNA PÅ
BARNAVDELNINGEN.
Men fördöm föralldel inte Cyklo-F, det är en välsignelse för många kvinnor. Tänk
bara på tjejerna som har en kvinnlig gympalärare med piska och lindrig mens. Hon
vet inte att det flödar friskt när man springer: "Det är bara nyttigt att röra
sig under mensen" osv, osv.
Mamma B och dotter L
Blev du arg eller glad av att läsa det här?
Skriv gärna till mig på adressen
anna.toss@contigo.se! Jag publicerar svaren då och då, så skriv gärna under
med signatur om du vill vara anonym.
|
|
|
