Anna Toss-texter Läs svar | Svara! | Om Anna

Tonårsdepressioner
(En kortare version av den här texten har tidigare publicerats i leva! nr 5 -03)

Finns det något så tungt att bära som när ens barn inte mår bra i själen? Man plågas av skuld och oro och önskar att det fanns någonting, vad som helst, man kunde göra för att hjälpa. Ett snabbverkande piller kan kännas som en befriande lösning.

Att vara tonåring är ofta ett uppvaknande till en betydligt hårdare och kallare värld än den man trott sig leva i som barn. Kraven från omvärlden blir plötsligt tuffare. Föräldrarna sviker och är inte allt man hoppats. Vuxenvärlden är förljugen, framtiden osäker. Till råga på allt ser man fel ut och ingen älskar en.

Att man blir ledsen och arg då är inte så konstigt. I de flesta fall går det över efter ett par veckor och följs av en period när man är piggare och lever som vanligt.
Men ibland blir det bara värre. Man kommer inte ur sin ledsenhet, kommer inte ens upp ur sängen. Man tappar lusten, orken och aptiten. Till slut undrar man varför man överhuvudtaget ska leva.

Detta är inte normal ledsenhet, utan "egentlig depression", som klassas som en sjukdom. Antalet barn som får diagnosen före puberteten är bara 1-2 procent, efter puberteten är det cirka 2-5 procent - dubbelt så ofta hos flickorna.

Eftersom vi nu befinner oss på en högst individuell skala är det omöjligt att säga vad som kan utlösa en depression hos just din tonåring. Ibland finns det stora problem i bakgrunden när unga blir deprimerade: våld inom familjen, sexuella övergrepp eller uppslitande separationer. Det kan handla om att någon ställer krav på barnet som det inte kan leva upp till, eller att barnet blir mobbat. Men det kan också börja med upprepade motgångar. För vissa känsliga barn kan världen helt enkelt te sig överjävlig och outhärdlig. Det finns ärftliga faktorer. Men även ogynnsamma psykosociala faktorer som att växa upp med en deprimerad förälder påverkar barnets emotionella utveckling.

Vanliga symptom på depression (barnet kan ha ett eller flera):
• Ledsenhet Man kanske gråter ofta. Samtidigt vill man dölja sin sorg, vilket i sin tur kan skapa en djup ensamhetskänsla. Man hoppas att andra ska märka att man är ledsen fast man ser glad ut
• Aggressivitet Man kan vara deprimerad utan att verka ledsen
• Självdestruktivitet Man skär, bränner eller rispar sig för att den fysiska smärtan skall döva den själsliga
• Uselt självförtroende Man tror sig inte duga, har känslor av värdelöshet och skuld
• Koncentrationssvårigheter Plötsligt kan det bli svårt att hänga med, att lära in, välja och fatta beslut
• Håglöshet Man tappar intresset för allt, orkar inte se framåt
• Isolering Man går inte ut från sitt rum och/eller sitter dygnet runt framför tv:n eller vid datorn
• Lättretlighet Man är lättstött och hamnar ofta i bråk
• Ångest Separationsångest, ängslighet, fixa idéer och upprepningstvång
• Trots Skolk, rymning, slagsmål med tillhyggen, stölder, allvarliga lögner och regelbrott
• Psykomotoriska rubbningar*
• Kroppsuttryck Kroppsspråket kan förändras så att man verkar hämmad, långsam och trött eller uppjagad, spattig och rastlös
• Sömnproblem Man sover för mycket eller för lite, har svårt att somna
• Aptitstörningar Äter för lite, äter inte alls, äter hela tiden, går upp eller ner i vikt
• Kroppsliga besvär Huvudvärk, ont i magen, trötthet i ögonen, frusenhet
• Missbruk Alkohol- och drogmissbruk är ett sätt att slippa känna sin själsliga smärta
• Självmordstankar är mycket vanliga. De ska alltid tas på allvar. Det är många fler som funderar på självmord och som gör halvhjärtade självmordsförsök än de som försöker på allvar och faktiskt tar sina liv, men att man signalerar självmordstankar är ett viktigt rop på hjälp!

Dessa symptom väcker ofta irritation hos omgivningen istället för förståelse, och det är lätt att hamna i onda cirklar:
• Hemma - föräldrarna blir irriterade eftersom man inte vill visa att man är deppig utan bara verkar omöjlig.
• I skolan - man kan inte följa med på lektionen, får hög frånvaro och konflikter med lärare.
• Kamrater - det är jobbigt att vara kompis med en som är deppig, men det är ofta vännerna som är viktigast för den deppiga. Om även vännerna tröttnar ökar självmordsrisken.

Prata med barnet
Det första du ska göra om du är orolig är att prata med sitt barn och förklara precis vad du är orolig för: att det faktiskt rör sig om en depression, som är värre än ledsenhet och svårt att ta sig ur på egen hand. Du behöver inte säga "sjukdom" och "behandling". Säg bara att det är svårt att bära sin ledsnad själv och att alla i en sådan situation behöver stöd och hjälp.
De flesta tonåringar vill inte gå till doktorn och få en diagnos - de vill helt enkelt inte bli sedda som ett problem. Därför är det viktigt att förklara att depression är mer än att vara ledsen, att det påverkar tankeförmågan och kroppen. (De flesta tonåringar som själva söker läkarhjälp söker för kroppsliga symptom och visar oro för kroppslig sjukdom.)
Börja därför med att föreslå att ditt barn fyller i ett så kallat självskattningsformulär. När din tonåring har bestämt sig för att få utomstående hjälp tar ni kontakt med BUP, läkare eller barnpsykolog.

Hur behandlar man depression
Det finns mycket man kan göra för en deprimerad tonåring. Det första steget i all behandling är att tonåringen och föräldrarna får reda på vad tillståndet depression innebär. En depression kan vara allt från mild till mycket svår och behandlingen kan variera från person till person.
Syskon och andra familjemedlemmar vill kanske också veta vad de kan göra för att hjälpa till. Om barnet går i skolan är det bra att läraren får reda på vad det är som gäller, och vem han/hon kan vända sig till med frågor.

Din närvaro kan hjälpa
Se till att barnet får så bra fysiska förutsättningar som möjligt: att äta rätt, få tillräckligt med frisk luft och sömn till exempel. Det är inte alltid så lätt, beroende på hur kontaktbar din tonåring är. Samma princip gäller som när man ska få småbarn att göra som man vill - man måste "resa sig ur soffan", vara med på själva promenaden, måltiden, insomningen. Det kan vara helt omöjligt att få en deppig unge att ta en promenad på egen hand, men om du erbjuder dig att gå med och kanske har en idé med promenaden (gå till kiosken, leta efter kantareller, besöka en plats där barnet har glada minnen) kan det faktiskt - i bästa fall - hända att ungen nappar.

Egenvård
På naturapotek finns det örtmediciner som hjälper barnet att somna lättare, naturligt utvunna vitaminer och oljor som hjälper kroppen att återhämta sig. Johannesört har en positiv effekt på lätt nedstämdhet, lindrig oro och tillfälliga insomningsbesvär, men man ska höra med sin läkare innan man tar den tillsammans med andra mediciner (till exempel p-piller) eftersom den kan hämma effekten av dessa.
Det är viktigt för kroppen och psyket att få tillräckligt med dagsljus. Köp en ljusterapilampa och be att du får ställa in en i barnets rum, eller åtminstone dra fram sängen eller datorbordet till fönstret. Det finns också behandlingsställen med ljusterapi - ring vårdcentralen eller sök på internet.

Samtal och psykoterapi
Det finns flera olika former av psykoterapiformer i Sverige, exempelvis interpersonell psykoterapi, psykodynamisk insiktsterapi och kognitiv beteendeterapi. Alla samtalsterapier kan, om nödvändigt, kombineras med antidepressiva läkemedel.
När det gäller deprimerade tonåringar rekommenderar man ofta kognitiv terapi, där man tillsammans reder ut barnets tankar och beteenden. Målet är ge barnet en mer realistisk självbild och öka hennes förmåga att själv påverka sin situation och övervinna svårigheter - praktiska strategier för att klara livet och framtiden helt enkelt.

Antidepressiva läkemedel
Det finns ingen enkel förklaring till vad som händer i kroppen när ledsenhet blir depression.
Man vet att signalsubstansen serotonin som finns i hjärnan spelar en roll. Den överför signaler mellan nervcellerna och balanserar känslor och tillstånd som till exempel glädje, sorg, ilska, lust, hunger och mättnad, irritation och sömnighet.

Man vet att om serotoninhalten sjunker, så sjunker också lust- och lyckokänslorna. Men den kan sjunka av orsaker som stress, bantning, sömnbrist, brist på dagsljus.
Omvänt ökar den om man till exempel promenerar, utför fysiskt arbete, solar, äter choklad, kolhydratrik kost eller använder preparat som tobak, ecstasy eller vissa aminosyror.

Stress av olika slag kan alltså sänka serotoninhalten, vilket i sin tur kan framkalla känslor av depression. Om man sedan inte lyckas återskapa balansen i serotoninnivån är det svårt att bli av med depressionen.

Ett sätt att reglera serotoninnivån är de så kallade antidepressiva preparaten. Den vanligaste sorten kallas "selektiva serotoninåterupptagshämmare" (SSRI) och har namn som Seroxat, Cipramil, Fevarin, Fontex och Zoloft. De omnämns ibland "lyckopiller", vilket antyder att de innehåller någon slags lyckoframkallande drog, men så är inte fallet. I själva verket fungerar de genom att hindra kroppen från att snåla med serotoninet.

Det finns en het debatt kring förskrivningen av antidepressiva mediciner till tonåringar.
• För det första ökar användandet av dessa mediciner i väldigt snabb takt. Mellan 1998 och 2000 ökade förskrivningen av antidepressiva till 18- och 19-åriga tjejer med 93 procent. Den totala förskrivningen av SSRI-preparat till svenska ungdomar har fördubblats på bara fyra år, trots att preparaten inte godkänts för depressionsbehandling av unga. Och trots att det inte finns några tecken på att själva antalet egentliga depressioner ökar bland unga.
• För det andra är forskarna oense om vilken nytta medicinerna egentligen gör eller hur många liv de räddar.
• För det tredje är man oense om medicinernas biverkningar och långtidseffekter.

Biverkningar
Var femte person som börjar med antidepressiva preparat får olika typer av biverkningar. De flesta besvär går över inom några veckor när kroppen vänjer sig vid preparatet, men en del antidepressiva läkemedel kan öka ångesten, till och med utlösa ångest hos deprimerade personer som tidigare inte haft det. Om ångesten ökar samtidigt som orken och motoriken kommer tillbaka höjs risken för att den deprimerade försöker ta livet av sig.

Det brittiska läkemedelsverket har i år förbjudit all försäljning av paroxetin-preparat (t.ex. Seroxat) till unga i Storbritannien. Dubbelt så många patienter som fått paroxetin fick biverkningar som gråtattacker, försök att skada sig själva och ökad självmordsbenägenhet, jämfört med de som fick sockerpiller.

Man ska bara använda antidepressiva under en begränsad tid. På Akademiska Sjukhuset i Uppsala anser man inte att tonåringar ska äta medicinen i mer än ett halvår. Men många har svårt att sluta, för att man inte vågar eller orkar leva utan medicinen. Dessutom har man fått in mer än 8 000 rapporter om biverkningar av SSRI-medel på WHO:s biverkningscenter - de flesta i samband med försök att sluta ta medicinen.

Medicin, terapi eller både och
Men för varje person som känt ångesten lyftas bort, eller som sett sitt älskade barn komma tillbaka som från andra sidan graven, är medicinen en underbar hjälpare och räddare i nöden. Att vara indragen i en depression är så tungt att det knappt går att föreställa sig. Det är som att leva i ett ständigt mörker. Om medicinerna kan öppna celldörren och få solen att skina igen, då tvekar man inte att använda dem.
Och man litar på sin läkare - inte skulle väl en doktor skriva ut någonting som är farligt?
Det finns läkare som anser fler ungdomar borde medicineras. Det är få tonåringar som får medicin, jämfört med andra åldersgrupper. En fördubbling av förskrivningarna kan låta mycket, men innebär i absoluta tal att cirka 4 000 ungdomar får medicin.

Men det finns andra läkare som varnar för att medicinerna skrivs ut för lättvindigt. Sten Thelander på SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering, har granskat över 5 000 artiklar och forskningsrapporter om depressioner och behandlingsmetoder. Han menar att det finns mycket mer stöd i forskningen för psykoterapi som behandlingsmetod för unga, än för medicinering. Endast ett SSRI-preparat (Fontex) har en viss dokumentation av effekt på kort sikt (8 veckor), men publicerade studier under längre tid saknas.
– Hjärnan håller fortfarande på att utvecklas under puberteten. Man vet för lite om de långsiktiga verkningarna av att påverka signalbanorna med läkemedel, säger han.
Han anser att det däremot finns terapiformer som är dokumenterat effektiva, och att allt talar för att deprimerade tonåringar ska behandlas med psykoterapi snarare än mediciner (och att det borde utbildas fler psykoterapeuter, eftersom det råder brist på dem).

– Medicinerna kan hjälpa en att få ork att ta itu med det som gör ont i själen och som måste ändras för att man ska må bra på sikt. Men om anledningarna till depressionen upphör går de flesta depressioner över utan behandling med mediciner och serotoninnivåerna återställs till de ursprungliga, säger Danuta Wasserman, professor i psykiatri och suicidologi vid Statens Institut för Psykosocial Miljömedicin och Karolinska Institutet och chef för Centrum för suicidforskning och prevention i Stockholm. Hon vill understryka att det bara är mycket svåra depressioner som bör behandlas med mediciner.
– Dessutom skall man aldrig behandla ett barn eller ungdom enbart med mediciner. Behandlingen ska alltid kompletteras med samtal och psykosociala åtgärder.
– Det är inte bara svenska erfarenheter. I USA har amerikanska barn- och ungdomspsykiatriker gett ut riktlinjer med sådana föreskrifter, säger professor Wasserman.

Gör ett informerat val
Det finns alltså olika sätt att se på depressioner. De kan vara ett naturligt tillstånd - det finns, trots allt, en del att vara ledsen för här i världen. Tonåringar kanske är i en känsligare, öppnare fas än andra, med det tredje ögat blottat mot det mänskliga lidandet.
Vissa läkare och psykologer ser depressionen som en återhämtning efter en påfrestning på kropp eller själ. Precis som febern tvingar någon att vara stilla, tvingar depressionen en att fundera.

Naturligtvis ska inget barn behöva lida i onödan. Det är viktigt att ta tag i problemen innan man hamnar i en ond cirkel där depressionen bara djupnar. Frågan är bara hur.
Antidepressiv medicin kan fylla en viktig funktion, särskilt när den kombineras med terapi. Ändå finns det fog för eftertanke när det gäller att medicinera. Det kan verka som en överflödig varning - inga föräldrar vill väl att deras barn ska äta starka mediciner om det inte är absolut nödvändigt. Men det finns en trend att ta tabletter mot allt som är jobbigt, skrämmande eller deprimerande. Sjukvården har inte tillräckliga resurser och det är enkelt att skriva ut ett recept. Och läkemedelsföretagen tjänar pengar som en präriebrand på den trenden.

Det känns större och svårare att ta itu med problemen utan hjälp av medicinerna. Men att träffa en behandlare är inte som de flesta tror. Det handlar om helt vanliga samtal där både man själv och ens plågade barn kan hitta överraskande styrkor inom sig - en ovärderlig hjälp för hela livet.

Utgå från att du vill ha terapi OCH medicin och se först till att få terapin - en läkare som skriver ut medicin kan också ordna tid för samtal. Och fråga, fråga och läs på, allt vad du kan komma över om olika behandlingsmetoder.

Tonåringar - i fritt fall
Svenska tonåringar får mycket uppmärksamhet - från såna som vill tjäna pengar på dem, som vill att de ska prestera mycket eller anamma deras ideal. Men i sin andliga roll som barn på gränsen till vuxen är de ofta ensamma. Andra kulturer har initiationsriter, man gör ett stort nummer av att barnet nu träder in i vuxenvärlden. I Sverige har vi ingenting, och som förälder förmodas man inte behöva ge sin tonåring extra tid eller omsorg.
Men en trettonåring kan behöva samma vuxennärvaro som en treåring. Ännu har vi inte rätt att ta ut extra föräldraledighet vid puberteten, men det skulle behövas för tonåringar har otroligt mycket att berätta, och många frågor de behöver svar på. Bara någon finns där som har tid att prata och lyssna, någon som verkligen är närvarande och inte tänker på annat.

Om din tonåring verkar nedstämd är behovet av tid tillsammans ännu viktigare. Det är inte alls säkert att din son eller dotter verkar uppskattar din närvaro och dina omsorger. Som barn kan man känna sig bevakad, kvävd eller stressad av alltför mycket uppmärksamhet. Men det är ändå viktigt visa att du blir berörd av hur ditt barn mår, förklara att du bryr dig och att du ställer din tid till förfogande. Du kanske inte får något svar, men budskapet går fram ändå: Jag finns här för dig.


BÖCKER & LÄNKAR
"Depression – en vanlig sjukdom. Symtom, orsaker och behandlingsmöjligheter" Danuta Wasserman, Natur & Kultur
www.deprimerad.net (självskattningsformulär, fakta om psykoterapi, läkemedel med mera)
www.bup.nu (barn- och ungdomspsykiatrin, hitta en mottagning nära dig)
www.fass.se (läs om läkemedel)
www.foraldrar.com/snack (Känsliga Snack/Barn med själsliga problem och Barnuppfostran/Tonåringar)
www.nationellahjalplinjen.a.se telefonrådgivning vid akut psykisk kris
Från slutet av oktober kommer SBU-rapporten att finnas på www.sbu.se, där den också går att beställa i tryckt form.

FOTNOT
Psykomotoriken gör att individens rörelser är samordnade och målinriktade. Exempel på psykomotoriska funktioner är koordination, perception, beredskap att snabbt reagera på oväntade händelser och överhuvudtaget samordning av olika mentala funktioner. Psykomotoriken är viktig vid bilkörning och alla andra situationer som kräver motsvarande förmågor


Blev du arg eller glad av att läsa det här? Skriv gärna till mig på adressen anna.toss@contigo.se! Jag publicerar svaren då och då, så skriv gärna under med signatur om du vill vara anonym.